Stjärnkvällar möter en superstjärna!

Jag ska vara helt ärlig. Jag hade ingen lust alls att gå på konsert med Pat Metheny.

 

Hur inspirerande jag än funnit det att få lite insyn i hans vardag och med vilken hängivenhet och lekfullhet han tar sig an sin konstnärliga mission, så kände jag ändå….en man och tio gitarrer? 

I två och en halv timme? Det bara går inte att få mig att tycka om det här tänkte jag. 

Jag valde yrke efter att att sett 30 dansare utklädda till sjömän steppa i havet (läs vågor målade på spånplattor) i Anything Goes. En orkester klädd i vitt, sittandes på ett fartyg, gasade sig sjövilda igenom Cole Porters score. Jag grät hela det 12 min långa finalnumret. Jag hade hittat hem.

Så, tja. Jag har aldrig haft ett stort behov av finstämdhet. Håll uppe farten annars får jag tråkigt.

 

Men jag insåg ju att jag kan inte sitta och dela inlägg om den här musikern utan att ha varit på konserten. Så där satt jag när han kom in i sin rutiga skjorta, med sitt märkliga hår och ett lite pojkaktigt leende. Fullständigt chosefritt. Och så började han med sånt där…tja gitarrspel. Typ som väntat. Fint. Men tjugo minuter in var jag orolig…detta kunde bli vääääldigt långt. Jag får väl fantisera om lite ditt och datt, tänkte jag. Men så hände nåt. Han gav sig inte. Pratade lite, berättade om sina gitarrer, hur de fungerar, spelade lite olika sånger, egna och andras. Kallade sångerna för ”tunes”, det underbara engelska ordet som vi inte har någon riktigt bra motsvarighet till på svenska. Det närmaste är väl melodi, men tja…inte funkar det lika bra som ”tune”. 
 
Och långsamt, långsamt, långsamt drogs jag in. Var det musiken som drog mig in? Den är både lättillgänglig och nyskapande på samma gång. Eller var det fokuset? Hängivenheten? Spelnivån? Kanske var det den fullständiga, totala kompromisslösheten. Av den sort som inte är dominant eller påträngande, utan bara inte kan göra på något annat sätt än sitt eget, för man vilar så i sig själv och man är så nyfiken på vad som väntar runt hörnet.

Hur kommer det sig att den här världsstjärnan, en så sofistikerad musiker, fick mig att tänka på mig själv som 14-åring? När jag sydde min egen kostym och tänkte ut hur jag skulle dö på barrikaden och kom på att om jag gjorde entré i andra akten med en blomma på huvudet så skulle jag lyckas sno åt mig en hel del uppmärksamhet. 

Det enda jag kan komma på, som förenar den 14-åriga jag, med en 71-årig internationell jazzartist, är det inre livet. Hur viktigt det får lov att vara. Hur stor del av ens tid det får lov att ta. För 14-åringen blev det så för att det fanns egentligen inget som konkurrerade. När passionen slog till fanns all tid som önskades till att ge den näring. Det var en ren lättnad att finna ett intresse som kunde rädda mig från tristess och sociala dramer.  

För 71-åringen då? Jag kan inte komma på någon annan förklaring än att den här sortens konstnärer vet redan som unga, att deras inre liv är det absolut viktigaste de har. Vad livet än bjuder på i övrigt, av vardagliga praktikaliteter, så släpper de aldrig den prioriteringen. 60 år senare har de ett universum att bjuda på som inte liknar något annat. Som ett drömrike. Vi skulle naturligtvis kunna förenkla och pratat om begåvning, men, tja. Många begåvningar rinner ut i sanden. Är begåvningen måhända förmågan att prioritera och förståelsen av vad som är viktigt?

Är det detta artister som Pat Metheny ska hjälpa oss att inse? Att våra inre liv är betydelsefulla. Att vi måste ge dem tid, prioritera dem. 

 

Den sista halvtimmen bjöd Metheny dock på show. Riktig show blev det och publiken flög spontant upp ur sina säten. Jag vill inte avslöja något då han kämpar så hårt för att vi som lyssnar ska vara ovetandes om de fantastiska tricks han tar upp ur sin säck. För mig hade de dock inte behövts. Jag fick min dos av inspiration till ge mig själv tid, bara genom att dela rummet med honom. Vilken stjärna. Två konserter gjorde Pat Metheny, i Stjärnkvällars regi, en i Göteborgs Konserthus och en i Malmö Live Konserthus. Vi är mycket stolta över att vi medverkar till att skapa kultur på den här nivån.

 

Jag skulle dock vilja avsluta med att nämna en annan stjärna, och det är Sten Cranner, som jobbar här på Stjärnkvällar. Det är ingen slump att ett litet nystartat bolag får lov att hantera en dignitet som Pat Metheny. Det är naturligtvis kopplat till Sten, hans tidigare yrkesliv och det förtroende han lyckas vinna. Men sen, när kontrakten till slut är skrivna efter alla telefonsamtal och mail och rundor med agenturer, så är det bara vi två på kontoret. Det finns ingen annan som byter papper i skrivaren, fixar olika sorters förstärkare och gitarrer och sladdar och lampor, letar upp rätt sorts inlagd gurka och choklad och vegan-varianter och placerar på rätt plats vid rätt tid, plastar in entré-brickor med rätt-stavade namn eller kör bilen fram och tillbaka och hämtar spontan-sushi mitt i konsert. När samma person som signerar kontrakten lägger fram handdukar till chaufförerna så vilar det på prestigelöshet, men också en djup förståelse för vad konst är och varför den behövs. Ett inre liv helt enkelt. Ett universum. 

 

På vägen hem från Malmö stannade han dessutom i Halmstad för att hänga upp affischer till Musikalen runt på 80 min och sen svängde han inom Särö för att låna en högtalare till ett gig jag har på Torsdag. Kultur-Sverige skriker efter personer som Sten. Sån tur att han är min!

Nu ska vi vila en dag eller två, sen är det dags att rulla upp ärmarna igen:

I Okt är det dags för den fantastiska blås-ensemblen Mnozil Brass. De ger konserter i Malmö, Trondheim och Stavanger i Stjärnkvällars regi. – Biljetter till Mnozil Brass.

Nypremiären för Musikalen runt på 80 min blir den 10 Okt i Borås. Efter det spelas den även i Göteborg, Halmstad och på Nøtterøy – Biljetter till Musikalen runt på 80 min.

Året avslutas med en intim och härlig julkonsert – Nu tändas tusen juleljus. Kom och ring in juletiden på allvar tillsammans med några av Västsveriges finaste musiker, i en sal fylld av hundratals tända ljus som ger den där extra stämningen. – Biljetter till Nu tändas tusen juleljus.

Varmt välkomna!