Vad är ett samhälle till för?

Ni vet de där intrikata personlighetstesterna som alla måste genomgå, innan de kan få ett jobb? Tänk om en fråga i dem vore: Vilken är din favorit-dikt? Förklara varför du gillar den.

Följdfrågor kunde vara: Vore du öppen för att läsa poesi på arbetstid om du gavs möjlighet? Kunde du tänka dig att läsa en dikt högt för dina medarbetare? 

Om svaret blev nej fick den sökande automatiskt följande fråga: Vilka strategier använder du för att stå ut med dina egna svagheter och lära dig om din omvärld?

Vad är ett samhälle till för? Varför har vi skolor och vägar och företag och parker och sjukvård och bibliotek och restauranger och trädgårdar och paddelhallar? Är det så att det ska finnas mat och hus och sysselsättning och vi ska leva så länge som möjligt? Var syftet när människan satte igång med att bygga samhälle, att vi skulle bli äldre? Slippa se våra barn dö före oss själva? Byggde vi allt enbart av rädsla, för att undvika ett tungt liv fyllt av misär?  

Den trendiga idén om att jobba stenhårt tills man är 45, spara alla sina pengar och sen inte behöva jobba mer för man kan leva på avkastningen, har visat sig inte alltid funka så bra. Ofta vet folk nämligen inte vad de ska göra med tiden när de äntligen blir lediga mitt i livet. De semestrar och sover länge på morgonen i i typ ett halvår, sen blir de deprimerade. Har ingen att umgås med för alla är på jobbet, de har ingen känsla av mening utan sitt arbete och när de luktar på blommor så luktar de bara gott en liten, liten stund.  

Dostojevskij skrev sociala dramer som utspelade sig i den ryska överklassen, bland folk som inte hade nåt att göra och egentligen inte behövdes. De larvade omkring på sina sommarställen och besökta varandra och blev kära och sura och fantiserade om att leva riktiga liv. Typ som TikTok.  

När borde vi ha stoppat? Sagt att nu räcker det med samlande. Nu har tillräckligt många tillräckligt långa liv, och tillräckligt mycket grejer, och vad vi än hittar på så kommer alla att dö förr eller senare. Nu måste vi börja lägga tid på att lista ut vad som får ett liv att kännas meningsfullt. När? 70-talet? 80-talet? Igår? 

Jag har börjat lyssna på poeten David Whyte på Youtube. Det där fruktansvärda internetet, som jag måste skydda mina barn från, har slutligen lyckats dra in mig i poesins värld. På andra platser, där man kunde tänka sig att jag borde stött på poesin, som universitetet eller kulturinstitutioner, där hände aldrig det. Där jobbade vi bara och jag var arbetskraft, ibland till en examen, ibland till en premiär. Oavsett var det redan klart vad det var vi skulle göra, så man funderade egentligen aldrig på vad som hade hänt om vi hade gjort nåt annat?

Kanske är det lite orättvist, det kan ju vara åldern som öppnat upp mig för poesi? Men Whyte då? Han visste redan när han var ett litet barn vad han skulle ha poesin till. Han beskriver när han var sju år och såg de vuxna, hur de liksom fick minnesförlust alltihop, glömde varför man levde. Han fattade att poesin kunde hjälpa honom att minnas. Så han läste och skrev poesi, alltid. Han gjorde i och för sig såna där märkliga människo-projekt också, blev marinbiolog och vandrade runt i ödemarken, men han drabbades aldrig av den kollektiva minnesförlusten. Han hade ju poesin. 

Jag känner avund gentemot Whyte, hade också velat vara ett så klarsynt barn. Som aldrig åkte per automatik in i att försöka vara bra, bli vald utifrån andras värderingar. Kanske är det genomsnittpersonens lott, halva livet går till att bygga upp och andra halvan till att riva ner.  

Tänk att vi föds in i ett så rikt samhälle som vårt, och ändå finns så lite tid till att fantisera, fundera och drömma om vad vi ska ha det till? Trots allt vi har byggt verkar vi fortfarande mest oroa oss för att överleva vintern.

 

 

Stjärnkvällars höst rusar på i poesins anda, och snart är vi framme vid nypremiären för Musikalen runt på 80 min! Den har fått två helt nya sånger sedan sist och äntligen ska vi få spela den på hemmaplan! Här läser du mer och köper biljetter: Biljetter till Musikalen runt på 80 min

Mnozil Brass kommer till Skandinavien i Stjärnkvällars regi för konserter i Malmö, Stavanger och Trondheim och biljettrycket har varit så högt att vi redan bestämt att vi gör tre konserter även i vår med den här fantastiska brass-ensemblen! Missar du Mnozil i höst har du alltså chansen i April, då de kommer till Stockholm, Växjö och Göteborg! Boka dina biljetter här: Biljetter till Mnozil Brass

Tycker du om tända ljus och stämningsfull musik? Kom och ring in juletiden på allvar tillsammans med några av Västsveriges finaste musiker, i en sal fylld av hundratals tända ljus som ger den där extra stämningen. Nu tändas tusen juleljus heter Stjärnkvällars första julkonsert som spelas i Särö kyrka, Ahlafors fabriker och Råda Rum i Mölnlycke: Biljetter till Nu tändas tusen Juleljus

I vår får vi på Stjärnkvällar även glädjen att återse våra vänner i Trad on the Prom – de här Irländarna gjorde brak-succé senast de var här! Ni är många som hört av er sen sist och bett om att de ska komma tillbaka till Skandinavien – Malmö, Karlstad och Oslo blir det den här gången, missa dem inte!: Biljetter till Trad on The Prom

Som vanligt står det lite annat smått och gott på agendan som vi inte kan berätta om riktigt ännu… Men Stjärnkvällar kommer hålla dig uppdaterad! Det kan du lita på!