Stjärnkvällar lever det kreativa livet

Maj. Årets vackraste månad? Allt det gröna är nytt och har den där ljusa färgen som liksom skriker ”Jag är på gång! Flytta på dig!”.

I år fick Stjärnkvällar uppleva Maj i delar av Sverige vi aldrig eller sällan sett förr. Vi körde hela vägen upp till Skellefteå med ”Men, pappa”! Där uppe mötte vi Tomas von Brömssen och bandet och sen rullade vi ner förbi Sundsvall, Falun, Gävle och Västerås innan vi åkte hem igen. 

I Skellefteå hade björkarna knappt slagit ut och här nere var det lummigt och grönt. Vilket land Sverige är, så mycket som ryms här! Vi på Stjärnkvällar har redan fått se större delen av vårt land genom den här härliga föreställningen, men ännu är vi inte helt färdiga. 

”Men, Pappa!” återkommer nästa vår, vi lovar att hålla er uppdaterade med nya orter och datum!

När man är på turné pratar man mycket. Finns inte så mycket annat att göra. I bilen, bakom scen, efter föreställning och sen vid frukost innan man sätter sig i bilen igen. Det gäller att man trivs ihop och det är viktigt att kunna stå ut med olika åsikter och temperament.

Just den här gången avhandlades kulturen. Som fenomen. Vad ska man ha den till egentligen? Vad är det vi håller på med? Inte alla som jobbar med kultur vill vara med på det samtalet. En del villl bara göra. Spela, sjunga eller måla. Inte tjafsa om varför. Måste man väl också få tycka? 

Men, nu är Stjärnkvällar ett företag. Vår vardag innebär en hel del motgångar och arbetsuppgifter som kanske inte var de man drömde om. En stor skillnad mot att ha ett jobb nånstans. Det vet vi, för vi har haft många jobb. Vår vardag kräver ett varför. 

Så varför ha ett företag? Varför inte bara försöka skaffa ett jobb? Tja. Kul att bestämma? Ja. Det är det. Fast ibland blir det så många beslut att det enda man vill är att nån ska tala om för en vad man ska göra. ”Gå till höger? Grön peruk? No problem!”

Men något därunder är djupare än att få bestämma… kreativiteten. Det är den det handlar om. 

Vi som driver Stjärnkvällar kände på respektive håll, att det blev allt mer nödvändigt att satsa högre för att hålla just kreativiteten levande. 

Vissa har en tendens att förminska kreativiteten. ”En del vill hitta på själva och andra bara sjunga, man är olika bara”, sa en pianist jag jobbade med en gång. Har funderat så mycket på det där han sa. Man skulle kunna nöja sig med det, antar jag. Att vi är olika bara. Men, jag köper det inte det längre, det håller inte. Se på Sverige. Vi har aldrig haft ett sådant välstånd som nu, varit så friska, så högutbildade. Men vi som bor här verkar inte känna så. Vi verkar känna oss trötta och ängsliga. Det våra ungdomar oroar sig mest för är pengar. Att de inte ska ha råd att leva. Så tragiskt, mitt i detta överflöd. Kanske gör de rätt i att oroa sig, allt blir dyrare, gruppen som står utanför välståndet växer. Men inte beror det på att det inte finns några pengar? Vilket svek mot våra unga, att vi inte har större kreativitet i vårt eget samhälle, i våra egna liv. Hur kan vi vara så hopplöst tafatta, med alla våra resurser? Vem ska fundera på hur man blir lycklig eller hur man förändrar världen, om inte unga människor i ett samhälle med överflöd gör det? Har vi helt givit upp på den idén? Att förändra världen?

Det är just detta som gör kulturen så oumbärlig på samhällsnivå. Vi kan inte leva utan kreativitet. Utan fantasi, hängivenhet, passion och mod så går ett samhälle under. Det räcker inte att bara slita ihop till en kopia av det liv som våra föräldrar levde, ett samhälle som inte förändras och utvecklas går förr eller senare under. Vi måste drömma, undersöka, skapa, leva oväntade, vilda, generösa och kreativa liv. Vi måste våga avsluta saker som inte funkar även om vi inte vet vad som kommer efter. Det kan vi bara göra om vi litar på oss själva och vår egen kreativitet. 

Kultur finns för att inspirera människor till att leva kreativa liv. Kreativa människor bygger ett kreativt samhälle. Hur ska man då kunna vara en fungerande kulturarbetare utan att själv leva i den kreativa kraften? Vara i rörelse, ta riskerna och tåla smällarna.

Sådant pratade vi om i bilen, bakom scen, efter föreställningen och på frukosten. Påfyllda av mötet med publiken kvällen före fortsatte samtalet. Ett så levande samtal som rör sig med lätthet, som ett vattendrag ständigt framåt. Den där rörelsen, den är beroendeframkallande. 

Väl hemma är det vardag igen, tar ett tag att hitta in i den, men nu är det full rulle på den också! 

Först ut efter sommaren blir det finbesök! Den amerikanske jazz-gitarristen Pat Metheny kommer till Göteborg och Malmö i Stjärnkvällars regi!

Får vi lov att säga att vi är en smula starstruck?

Läs här om konserten med Pat Metheny!

Efter det blir det nypremiär på Musikalen runt på 80 min! I veckan beslöts det att två låtar får stryka på foten och två nya kommer in. Det här materialet är inte färdigt ännu, vem vet, kanske blir det aldrig det! Göteborg, Borås, Allingsås och Halmstad står på höstens turné-schema!

Läs här om Musikalen runt på 80 min

Ytterligare ett finbesök – Mnozil Brass från Österrike kommer till Stavanger, Trondheim och Malmö, Stjärnkvällar är stolta arrangörer! I Malmö är biljetterna snart slut, så populära är de här killarna, brass i världsklass!

Läs här om konserterna med Mnozil Brass!

Och så ska vi hinna med lite sommar också innan Stjärnkvällar rullar vidare!