Vem vågar vara god?

Någon anklagade mig nyligen för att vilja vara god. Att jag försöker få andra att se mig sådan, för min egen skull. Det gör ju mig i så fall till den allra värsta sorten, sa hon. En som tror att hon är bättre än andra. Tanken på att jag kanske gick omkring och kände mig som en bra människa, väckte ett sådant raseri hos henne att jag häpnade. 

En priviligerad människa som jag vet ingenting sa hon. Jag borde vara tyst. Sitta ner och lyssna och lära av de som upplevt verklig smärta. Men, sa jag, i dig ser jag ju bara destruktivitet och narcissism. Ingen utveckling, ingen framtid. Vad är det jag ska lära av din vrede och dina anklagelser? 

Något lärde jag mig ändå av den obehagliga konfrontationen. Jag lärde mig vilken kraft det är att verkligen vara god. Att göra gott. Ge mer än man får. Hela världen skakar inför de få människor som verkligen lever på detta sätt. Rasar och vrålar och anklagar och gaddar ihop sig. Över något som de själva påstår är obetydligt och meningslöst. 

Det är ett gammalt, beprövat trick att kalla dem som försöker göra gott för självupptagna. Att deras egentliga drivkraft är att putsa sin tjusiga självbild. Spelar det egentligen nån roll? Så länge folk gör nåt bra? Ändå sitter många och väntar på att andra ska misslyckas med att leva upp till sina egna ideal för att sen peka ut dem så alla ska se. En klimataktivist som flyger flygplan? Nu tar vi henne! Hon är en bluff!! 

Kan det finnas någon annan anledning till ett sådant beteende, än att man själv inte önskar förändring. Att stoppa andra från att komma vidare för att man själv sitter fast. Vi förstår. Men vi kan inte ge dig mer uppmärksamhet nu. Vi har inte tid. 

Vi behöver istället lägga tid på det som gjorde henne så rasande. Det verkliga sprängstoffet – vår egen godhet. Om vi kunde få upp den till ytan, leva i den, använda den som drivkraft och tro på den. Inte vika undan och börja mumla nåt om att alla är ju lika bra, jag menar ju inte att jag är bättre än andra, bla, bla. Nej, du menar enbart det du sa. Att du är en bra person som önskar göra gott. Tala bara för dig själv och låt andra göra detsamma. Men det är svårt. 

 

Finns det något som är så tabu som att tro att man själv är god? Och ändå, tänk om många gjorde det. Trodde på sin egen godhet. Vilade i den. Och sen fann andra som gjorde detsamma. Som höll ihop. Stöttade varandra när de tvivlade. Kan du föreställa dig ett mer skrämmande gäng? Det blir nästan för mycket. Tanken går till religiösa sekter och fanatiker som inte kan anpassa sig. Vi behöver rationella krafter som går att resonera med tycker vi. Men funkar det? Räcker det? Behöver inte världen vi ser omkring oss just nu något mer radikalt? En djupare kraft? Jag undrar om vi har råd att leva avtrubbade från den sidan av oss själva så mycket längre. Vi behöver vår godhet.

Föreställ dig att alla gjorde en enda god sak idag. Något för någon annan, något du aldrig gjort tidigare. Något som du plötsligt kunde se att du ju kunde göra. Alla, på sitt sätt, på en och samma dag. Jag kan känna hela världen skaka inför blotta tanken på en sådan revolution. 

Så. I den här sommartiden, under björken i trädgården, där solens strålar strilar genom löven och blir mjuka, skulle jag vilja våga mig på det mest radikala av allt. Att se vår godhet. Att vi gör gott på Stjärnkvällar. Att mitt bland bokslut och försäljningssiffror och ekonomisk verklighet och analyser av annonser på Meta och utvärderingar av samarbeten och strategier för ökad omsättning – så gör vi gott. Vi gör det för att vi ser den fria kulturens roll i ett framtida samhälle och så länge den bilden är tydlig för oss kommer vi fortsätta. 

Det världen behöver nu är kreativitet. Det är helt ointressant med kulturarbetare i arbete. Det enda intressanta är kreativiteten. Du kan vara en kreativ brevbärare och du kan vara en okreativ violinist. Om du sitter fast måste du ta dig loss. Hitta ett sätt. Om du är fri måste du utnyttja din potential. Hitta ett sätt. Hitta andra. 

Därför vill jag nu avsluta med att, återigen, rabbla de konserter som man kan uppleva genom Stjärnkvällar kommande säsong. Det är uteslutande kreativa själar vi presenterar, och det är deras kreativitet vi vill att det samhälle vi lever i ska få ta del av. Och en dag, om jag gör detta tillräckligt många ggr,  kommer jag kanske dit att jag klarar ta med sälj-informationen i min text utan att känna det där lilla sticket av skam. Det vore skönt. Om jag inte klarar det, så får jag bara fortsätta ändå. Det här är nämligen gott arbete som behöver göras. Därför: 

Håll till godo – Stjärnkvällar presenterar! 

Den världsberömda gitarristen Pat Metheny – Biljetter  kommer till Göteborg och Malmö i Stjärnkvällars regi i Aug. Pat Metheny är en av jazzens verkliga storheter.

I Okt har Musikalen runt på 80 min nypremiär och vi gläder oss extra till att spela på Lisebergsteatern på hemmaplan! Musikalen runt på 80 min kommer även till Halmstad, Borås och Alingsås, och vi har med oss lite nya sånger sen sist! Den här föreställningen blir nog aldrig heeeeelt färdig….:)

I Okt kommer även den Österrikiska brassensemblen Mnozil Brass till Sverige och Norge – Malmö är enda stoppet i Sverige och vill du ha en biljett till den konserten gäller det att snabba på, där är inte många biljetter kvar! Mnozil Brass har många beundrare!

Vi kommer även presentera våra första julkonserter, som vi snart kan berätta om…

Och – sist men inte minst – till våren får vi återigen besök av fantastiska Trad on the Prom! Den här irländska super-gruppen rev ner taket när de var här senast och vi är så glada att de kommer tillbaka till Sverige! Biljetter här: Trad on the Prom Biljetter

Men ännu är det lite sommar kvar. Njut nu av ljuset och värmen och fyll på med energi, så se vi längre fram!.

Glad sommar!